Core-satellite – så bygger du portföljen

Strukturen

Kärnan (80–95 %). En till tre breda fonder (klassikerna i kapitel 27): globala aktier plus en stabiliserande del, dimensionerad efter allokeringen i kapitel 19. Kraven: marknadsvärdesviktad eller genuint bred, billig, följer index väl (kapitel 35) och tråkig. Kärnan är inte platsen där du uttrycker en åsikt. Det är den del du skulle behålla om du tappade allt intresse för investeringar för resten av livet.

Satelliterna (totalt 5–20 %). Varje satellit måste passera fyra spärrar innan den får finnas:

1. En skriftlig tes som inte är ”den har gått upp”.
2. Ett jämförelseindex som väljs i förväg och passar tesen: ett europeiskt lyxindex för en satellit med handplockade lyxaktier, ett amerikanskt teknikindex för en teknikdel, världsindex när själva tilten är tesen. Det viktiga är att jämförelseindexet skrivs ned före det första köpet.
3. En storlek, inom den totala satellitbudgeten, där det är irriterande snarare än planförändrande att ha fel.
4. Ett exitvillkor kopplat till tesen snarare än kursen: vad måste bli sant för att du ska dra slutsatsen att du hade fel?

En position utan alla fyra är inte en satellit. Det är ett löst köp inne i en portfölj, vilket är exakt det modellen finns till för att förhindra.

Varför satelliterna begränsas så hårt

Tre argument, i stigande viktighetsordning.

Evidensargumentet. Allt i kapitel 6, 45 och 47 säger att det förväntade värdet av aktiva vad, efter kostnader, ligger runt noll eller under för de flesta människor under större delen av tiden. En modell som låter sådana vad växa till 40 % av portföljen har inte läst sin egen bok.

Det matematiska argumentet. En satellit på 10 % som släpar efter kärnan med 5 % per år kostar 0,5 % årligen: verkligt, överlevbart och ungefär priset för utbildningen. Samma satellit på 40 % kostar 2 % per år, vilket över två årtionden kan vara skillnaden mellan gott om marginal och begränsat utrymme. Taket är det som gör ett misstag till studieavgift.

Det beteendemässiga argumentet, som egentligen är det viktigaste. De flesta investerare kommer inte att äga en ren indexportfölj i trettio år utan att röra den. Driften att göra något är inte en karaktärsbrist som går att föreläsa bort; den är konstant, och en plan som låtsas att den inte finns faller vid första björnmarknaden. Core-satellite fungerar eftersom modellen är realistisk om människor: den ger handlingslusten ett legitimt utlopp, begränsat i förväg, så att de 90 % som står för ränta-på-ränta-effekten aldrig blir det man börjar pilla med. En portfölj som överlever sin ägare är värd mer än en optimal portfölj som inte gör det.

Vad som hör hemma i en satellit

Det legitima innehållet sträcker sig från ren riskhantering till ren övertygelse, och allt däremellan kan ha en plats:

• Riskhanteringspositioner: kompensera för en koncentration du redan har (aktier i arbetsgivaren, en pension tung i hemlandet, ett företag i en viss sektor). Det är den bästa användningen för privatinvesterare i kapitel 42, och kan knappast ens kallas ett vad.
• Strukturell försäkring: guld på 0–10 % (kapitel 23), bedömt över årtionden.
• Faktortiltar med en skriftlig förklaring till varför faktorn bör bestå och en tolerans för långa svaghetsperioder (kapitel 45).
• Sektor- eller regionsyner med en verklig tes (kapitel 42).
• Teman som klarar de fem frågorna i kapitel 47, vilket de flesta inte gör.
• Enskilda aktier: platsen för direkt övertygelse. Om du kan en bransch, tror på ett bolag eller helt enkelt vill äga själva bolaget är det här den uppfattningen hör hemma: medvetet vald och dimensionerad med skevhetsmatematiken i kapitel 18 i bakhuvudet.

Vad som aldrig får vara en satellit

• Något du inte förmår sätta ett tak på. Den känslan är information: positionen är en övertygelse utklädd till allokering.
• Hävstångs- eller inversa produkter som ägs längre än några dagar (kapitel 72): nedbrytningen över tid gör ”det är bara en liten position” osant.
• Pengar du kommer att behöva. Satelliter finansieras ur den långsiktiga delen, aldrig ur de korta stegen i tidsstegen i kapitel 19.
• En satellit som har vuxit till kärnan genom att gå bra. Det är nästa avsnitt, och den del som nästan alla hoppar över.

Underhåll: reglerna som gör modellen verklig

Trimma vinnare tillbaka till sina tak. En satellit som fördubblats har blivit ett större vad än du godkände, och den disciplin som kändes klok när du skrev regeln är precis den som nu kommer att kännas fel. Trimma på din vanliga ombalanseringsdag (kapitel 63), enligt schemat, utan att bilda en ny åsikt.

Bedöm varje satellit mot sitt skriftliga jämförelseindex, en gång om året. Inte mot noll, och inte mot ditt minne. Två frågor, i ordning: slog den sitt eget jämförelseindex (var urvalet bra inom tesen?), och slog hela idén alternativet att bara äga mer av kärnan (var tesen värd att ha?). En satellit med lyxaktier kan vinna den första jämförelsen och förlora den andra, eller tvärtom; hela poängen med att skriva ned jämförelseindexet är att veta vilken av dem som hände.

Avveckla när tesen faller, inte när priset faller. En tesbaserad exit är ett beslut; en prisbaserad exit är panik. Om varken tesen eller exitvillkoret har utlösts är rätt åtgärd att inte göra någonting.

Sätt tak på antalet, inte bara storleken. Fem satelliter på 3 % vardera späder ut varje övertygelse till bakgrundsbrus. Två eller tre positioner du verkligen tror på, var och en tillräckligt stor inom budgeten för att spela roll, är där satellitdelen fungerar bäst.

Modellens begränsningar, utan omskrivningar

Rakt uttryckt, eftersom core-satellite ofta säljs in som om modellen saknar nackdelar:

• Den höjer inte den förväntade avkastningen. Den förväntade effekten av satellitdelen är svagt negativ efter kostnader. Det du köper är beteendemässigt, och det är ett verkligt köp, inte ett tröstpris.
• Den kan bli en rationalisering. ”Det är bara en satellit” är ett enkelt sätt att smuggla in en position som inte klarar de fyra spärrarna. Spärrarna är modellen; etiketten är det inte.
• Den rena indexinvesteraren gör inte fel. En portfölj med 100 % kärna är evidensens eget svar, och den som kan äga den utan att börja pilla behöver inget i det här kapitlet. Core-satellite är för alla andra: investeraren med uppfattningar, kunskap eller intressen som förtjänar något bättre än att tryckas undan tills de till slut exploderar.

Ett räkneexempel

Henrik, €200 000, 85/15 core-satellite.

• Kärna (€170 000): en global all-world-aktiefond och en bred obligationsfond enligt hans allokering i kapitel 19. Orörd förutom den årliga ombalanseringen.
• Satellit 1, €12 000 (6 %): en guld-ETC som försäkring. Tes: riskspridning vid kriser och inflation. Jämförelseindex: inget, bedöms över årtionden. Exit: ingen, den är strukturell.
• Satellit 2, €10 000 (5 %): en hälsovårdsfond. Tes nedskriven; jämförelseindex världsindex; exit om värderingspremissen faller. Gås igenom varje januari.
• Satellit 3, €8 000 (4 %): tre enskilda aktier i en bransch han känner från jobbet. Tes: han förstår bolagen och vill äga dem direkt. Jämförelseindex: sektorindexet, och världsindex för satellitdelen som helhet. Ärlig etikett: genuin övertygelse, med en definierad budget.

År tre: aktierna fördubblas till €16 000 och utgör nu 7,4 % av portföljen mot ett tak på 4 %. Regeln säger trimma, och i januari gör han det motvilligt. År fem: en av aktierna faller 60 % och trimningen ser ut som förutseende, vilket den inte var. Det var en regel som gjorde sitt jobb, skriven innan någon visste något. Hela argumentet för att skriva regler när man är lugn ryms i den sekvensen.